”Vi jobbar med människor men vi kan inte jobba med varandra” : En kvalitativ studie om interaktionen och samarbetet mellan socionomer med ett genusperspektiv

Socionomer anses vara bäst på att hantera människor och hantera människor i krissituationer, men hur hanterar vi arbetet och relationerna gentemot varandra? Det är ett påfrestande yrke många gånger att arbeta inom socialt arbete vilket kan skapa en tryckt och i vissa fall dålig stämning på arbetsplatserna mellan kollegor. Tidigare forskning har visat på att relationer och samarbete kollegor emellan har stor betydelse för den kollegiala stämningen samt för att kunna bidra med ett bra arbete. Denna studie behandlar sex olika socionomers uppfattning kring samarbete, samverkan och relationer mellan kollegor med ett genusperspektiv. Studien bygger på öppna intervjuer med socionomer utspridda i Sverige. Resultatet av intervjuerna bearbetades och analyserades utifrån Grundad teori vilket syftar till att studera den data som finns med så öppna sinnen som möjligt för att sedan eventuellt hitta nya teorier. Resultatet visar på att de flesta anser att samverkan och relationer är viktigt för det egna välmående men även för det arbete som ska utföras. Med en arbetsmiljö där det finns trygghet och förståelse finns det utrymme för misstag och därmed chans till förbättring och utveckling. Genus märks i vissa fall på interaktionen men även i konflikthanteringen. Kvinnor känner ibland att de måste kämpa för sin plats i gruppen medan mön har en mer självklar roll. Detta kan bidra till en sämre stämning där kvinnor inte vill bidra till goda relationer för att se sin egen vinning i karriären. Sammanfattningsvis visar studien på hur det finns en enad tanke om hur en god kollega och en god arbetsmiljö ser ut men att det inte alltid ser ut så i verkligheten på grund utav flera faktorer.